Vänersborg!

En stad som nästan enbart bestod av enkelriktade vägar. En främmande stad att hitta en gammal biograf i. Enligt någon så var det en av de värsta städerna att köra upp i, det kan jag förstå!

Igår vaknade jag klockan sex på morgonen efter tre timmars sömn, gjorde mig i ordning och gick till bussen som gick 7:45. Buss till Uppsala, tåg till Stockholm, tåg till Karlstad och bil till Vänersborg. Med stora förväntningar och mycket längtan.

Nu, 130 mil senare, är jag hemma igen. Lycklig, med pirr i magen, ofräsch som få, men glad ändå!

Jag åkte till Vänersborg för att se min favoritartist stå på scen, Kristoffer Hedberg. Jag hade sett fram emot det så otroligt länge och varje gång något har varit jobbigt så har jag blundat och tänkt att jag måste, jag måste stå ut tills den åttonde maj. Det gjorde jag, jag stod ut hur mycket som helst, tills jag satt där på en säte i den gamla biosalongen, framför scenen. Med tårar i ögonen och ett permanent leende på läpparna. Precis som det ska vara.

Det tog ett bra tag innan vi hittade stället han skulle spela på, men tillslut hittade vi det, då var det bara att sätta sig och vänta på insläpp. Efter en kvart eller så så låste de upp dörren, jag var först in, Kristoffer stod och hälsade alla välkomna i biljettluckan. Det kändes skönt att se honom igen!


Här sitter jag och väntar, känner ni kanske igen bakgrunden från hans debutalbum och livedvd?

Vi satte oss, han gick upp på scenen och berättade om kvällens program, sen var det dags för förbandet, som jag berättar om en annan gång!

Efter förbandet, som var otroligt bra, så var det dags för Kristoffer att gå upp på scen. Känslan att få uppleva det efter all längtan, efter tio timmars resande och efter allt jag kämpat, det går inte att beskriva! Det var magiskt. Jag satt och önskade att jag fick sitta där i resten av livet, just där och då. Jag log och blinkade bort tårarna. Jag försökte att sjunga med men mitt leende var på något sätt i vägen. Underbart!


Fina Kristoffer med band (Adress Rosenhill) på scen. Glömde ju en bra kamera, som ni kanske ser..

En kort paus senare stod han på scen igen. Lika underbar! Han körde min favoritlåt, härligt! För övrigt så blandade han gamla låtar med lite nytt, de nya har inte släppts än, men har hört de på två konserter och de är minst lika underbara som de gamla!

Efter konserten så satt jag skakig av hunger och trötthet och väntade på att få prata med honom. Med skjutsen utanför. Skjutsen som skulle göra att kvällen tog slut, men samma skjuts som gjorde det möjligt för mig att ta mig dit. Tack!

Idag har jag spelat hans låtar sen klockan tio, då jag satte mig på bussen hemåt, de spelas fortfarande och på något sätt är det en upplevelse varje gång en ny låt börjar, jag älskar det!


Den här fick jag med mig hem också, livedvd som jag älskar! Förr hade jag alltid på livedvds på nätterna när jag skulle sova, mest Lars Winnerbäcks dvd. Nu vet jag vem som ska hålla mig sällskap inatt! (här ser ni även vad jag menade med bakgrunden på första bilden, och jag vet, kass bildkvalitet)

Jag vill ännu en gång tacka dig Kristoffer för en sån fantastisk och underbar kväll! 130 mil kanske känns extremt, men jag skulle kunna åka det dubbla för en sådan kväll! Jag skulle kunna se samma konsert hur många gånger som helst, den skulle vara lika fantastisk varje gång.. Du är alltid lika underbar och jag hoppas på att kunna se dig lite oftare snart! Det finns inget superlativ som är positivt nog att beskriva hur jag upplevde det!

Tack för allt!

ps. Är ni sugna på att köpa albumen? Ni kanske har undrat hela tiden var man kan få tag på de, eller trott att de bara går att köpa på konserterna, fel! Klicka här så kan ni beställa hem de snabbt och enkelt! De är värda varenda krona kan jag lova er!