Jag är medveten om att jag är usel på att uppdatera! Jag har haft lite mycket, mest i mitt huvud.

Jag tänkte skriva om hur låtar kan beskriva saker så bra, eller, texterna såklart! Hur man nästan kan tro att en låt är skriven till en själv.. Man kan nästan tro att man har suttit och gråtit ut inför Joakim Berg timvis, när man hör en låt, för precis så där är det ju!

Just nu handlar det om Lasse. Igen. Allt handlar om Lasse just nu känns det som. Lasse som får jobbiga gästboksinlägg (det har ordnat upp sig ganska bra nu tycker jag), Lasse som ska flytta, Lasse som skriver bra låtar.

En låt som har varit lite smått ointressant för mig, men samtidigt riktigt härlig, är låten Det är sättet du rör dig, har jag plötsligt fått en ny syn på. För ett par veckor sedan så förstog jag den på riktigt, första gången i mitt liv.

Lasse Lindh - Det är sättet du rör dig.

(som ni kanske förstår så är dom feta och kursiva texterna dom som träffade mig hårdast)

Det var underbart att få förstå sig på den. Att känna igen sig totalt. Det är en sån låt jag skrev om längre upp i inlägget,
en sån som Lasse måste ha skrivit för mig.

Idag är inte den sången min längre. Idag passar den här låten bättre in:

Lasse Lindh - Satan vad ont det gör

Jag skulle kunna skriva vilken låt jag lyssnar på för att det ska kännas bättre, men först och främst känns det lite privat och naket på något sätt, och sen så blir ni nog väldigt förvirrade av alla låtar!