Här är talet håkan höll igår innan den magiska versionen av "Det är så jag säger det":

Nu ska jag avsluta med en sista kärleksballad som passar att gå hem hand i hand i.

Många katter, inklusive jag själv faktiskt, som kommer upp i en ålder då dom sena tjugoårsåldern, tidiga trettioårsåldern då man börjar tänka för första gången faktiskt i sitt liv, på saker som.. Livslång kärlek, och att man, för första gången verkligen vill träffa någon, och få det att hålla i resten av livet. Och det är då man börjar träffa damer, eller tjejer, eller killar, som inte är allt för pigga på att lita på andra människor. Och dom har blivit svikna tillräckligt många gånger för att bevisa för dig, varför dom inte bör lita på nån annan. När du är i den här tiden i ditt liv så säger du "Ja men jag kände ju inte dig! När du råkade ut för den här skiten, och blev sviken av de här människorna" "Försök att lägga dom här snubbarna, och dom här sveken bakom dig, och låt mig försöka göra något fint i ditt liv istället." Och den här låten kom till under ungefär sånna omständigheter. Den heter "det är så jag säger det" och tack så mycket för ikväll!

Jag ryser.

Nyckelord: Det är så jag säger det, Håkan Hellström, tal